.. & jag lever.
(inte för att jag har tvivlat på det, men med mitt
ickebloggande så kanske ni har undrat om inte annat?)

Tänkte berätta lite om min jul, vad jag fick i julklapp
(som om ngn skulle bry sig ;P)
men kände att jag blev deppig när jag tänker tillbaks,
inte pga min jul som var underbar, det enda som
fattades var min familj på andra sidan sverige.

Nej, jag blev deppig för att det fick mig att tänka på när jag jobbade
på juldagen. Pratade då lite med en kund som var inne, en äldre
taxichaufför. Han nämnde ngt om att julen är svår när man är ensam.
Det fick mig att känna mig hjälplös, hur bemöter man det?
Att han berättar det för mig, en främmande människa
visar väl lite hur han kände sig, man brukar väl oftast inte
"avslöja" sig så annars? Det enda jag kände att jag kunde göra
var att vara trevlig, men vad hjälper det honom?
Usch, det är väl ingen slump att det sker mkt självmord
under jul, eftersom det är en högtid som handlar om familj,
& hur svårt måste det då inte kännas när man verkligen
inte har någon alls.

..Vet inte vad jag vill med detta inlägg, mer än att kanske väcka
en tanke?